DoNt WoRrY bE hApPy

Ångesten tar över, nätterna blir sömnlösa, tankarna snurrar och jag vill bara gråta men jag står emot jag låter inte tårarna tränga igenom, jag låtsas vara stark trots att jag bara vill bryta ihop och inte kliva ur sängen fören allt är över, fören all smärta är borta. Jag vill må bra, jag försöker må bra, jag försöker se de positiva i allt men de är svårt nu. Jag går med ett falskt leende bara för att slippa alla frågor, jag orkar inte förklara, jag orkar inte höra att allt kommer bli bra jag har hört de i alla år men min enda fråga är "när kommer allt att bli bra?" jag har inte valt att må så här, jag försöker tränga bort dom negativa tankarna för jag vill inte må så här. En dag kommer jag stå stark men inte idag, inte i morgon men en dag står jag där med ett riktigt leende på läpparna.

Låt endast dom minnen som får dej att le finnas kvar"

Liver flyter på bra, just nu är hundarna galna och springer upp och ner från sängen.
Jobbfronten ser väl ut ungefär som vanligt och egen lägenhet får jag fortsätta drömma om, nejdå jag anmäler mej på lägenheter också och jag borde gå till soc igen men efter allt helvete där sist så får jag bara ångest över att tänka på de.
Få se om de blir en skell resa i vinter, gött sugen på de, uppleva riktigt vinter med massa snö och inte slask men än så länge är de bara en tanke får se vad jobb och ekonomi säger om det :)
Kastar upp någon gammal bild på mina älsklingar

Vet inte vad jag ska skriva men kände att de behövdes en uppdatering, är lite besviken över att ja inte får jobba något men sånt är livet men får inte ge upp för de. Annars rullar livet på, har börjat gå långa morgonpromenader igen med trevligt sällskap av Therese så nu ska fläsket brännas och muskler byggas. Tila drar kätting var och varannan dag efter sej, hon älskar att arbeta den damen och drar hon inte kätting är de midjebälte på mej och se på henne och då kan jag säga att jag tränar vader, lår, rumpa och rygg för att orka hålla tillbaka henne :)
Twig, tja hon pratar vi inte om, hon är som valp igen men hon lyssnar :p
Tänkte kasta upp lite bilder men insåg att ja hade inga nya på datorn :p

Jag välkomnar hösten, mörkret och ett sämre mående!
Börjar ha gått igenom detta några år nu kanske på tiden att prova något nytt, eller vad säger du hösten?! Kan vi inte låta mej få må bra och leva livet detta år så lovar jag att glädjas mera då du kommer tillbaka varje år. Vi provar på de detta år så ser vi om de funkar, de låter helt okej va? :-)

Svar på kommentar, "kram"
Hade jag velat skriva vem de handlade om hade jag gjort det från början och varför livet aldrig kan bli som de en gång var är för att de går inte spola tillbaka tiden, de går inte få de så igen för den här personen spelade ett dubbelspel.

Kände att jag behövde skriva av mej, först får jag ju berätta att jag varit i Norrland i nio dagar och är på väg hemåt nu ;-)

Just nu ligger jag i min systerdotters säng ihop klämd mellan hundarna och ännu en kväll kommer tankarna, var länge sen nu. Jag börja sakna en person väldigt mycket men jag vet de aldrig kommer bli som de en gång vart. Att sakna något men vet man aldrig kommer få känns meningslöst men ändå så går känslan inte stoppa. Jag önskar jag inte kände så här med de är smällar man får ta, livet har både med och motgångar och de gäller att göra de bästa utav det :-) ajja måste försöka sova ska köra 70mil i morgon :-) natti natti på er trogna lärare :-)

Att alltid oroa sej för att bli sårad, jag står på bena men de är en kamp jag alltid kommer leva med. Oron finns hela tiden, jag vill inte bli sårad de gör för ont. Jag vågar inte släppa in nya människor för nära mitt hjärta pga smärtan som kan uppstå. Jag lever mitt liv och tar kampen i små steg så jag ska orka klara den, bättre ett litet steg framåt än ett bakåt!

Det snällaste leendet kan ha dom djupaste hemligheterna, dom finaste ögonen kan ha gråtit flest tårar, de snällaste hjärtat kan ha känt mest smärta.
Tänk på att utsidan inte alltid är som den ser ut att vara, mycket döljs bakom den stängda dörren.

Emanuel,jag ska svara på din kommentar men får göra de då jag har igång datorn ;-)

Ibland vill man få känna sej behövd, omtyckt, efterlängtad, älskad, ikväll är en sån kväll för mej, de räcker med att få ett sms från någon, kanske en fråga om något man kan svara på, ett gulligt brev. Att bara få veta att någon tänker på en ibland kan göra så mycket.

Ännu en gång har jag blivit bortkastad som en trasdocka, jag var intressant från början sen dög jag inte längre..
Fuck it - kill it - eat it!

Känner mej som en trasdocka, undanstoppad, bortglömd, sitter i mörkret och bara väntar på att någon ska hitta mej och tycka jag är intressant. Mitt liv har sett ut så här, jag känner mej inte bara som en trasdocka, utan jag är en trasdocka! Jag har alltid varit den som gått åt sidan vare sej jag valt det själv eller att andra behandlat mej på det sättet, folk kommer nog aldrig förstå hur illa dom skadat mej då jag alltid blivit undanstoppad, ärren inom mej kommer alltid finns kvar men jag kommer/håller på att lära mej leva med dom.

Vet inte va jag ska skriva så blir bara lite babbel, Tila kan gå snyggt i kopplet men ingen annan får gå med utom jag och Twiggy. Hon håller på lära sej ligg nu med, har börjat ta tag i den lilla hunden och vilka framsteg vi gör, vi har äntligen lärt oss varandra och kan sammarbeta på ett helt annat sätt nu och framåt går det :)
Vad mera, jag har börjat jobba men de har jag ju berätta, Twiggy blir slö av värmen så måste ta tag i att kamma bort all underull på henne, dom skötte sej jätte bra på hundcafet idag, låg lugnt och stilla. Ja de var väl allt, eller tja de är sju veckor sen jag skada foten och den är än inte bra, börjar överväga att kontakta en läkare men får se på de :p
Kletslut för mej och vovvarna :)