DoNt WoRrY bE hApPy

Nu sitter jag här igen och minnen väcks till liv både bra och dåliga.
Just nu längtar jag så himla mycket tillbaka till åmål och dit ska jag om ca 2 månader men ändå så vet jag hur jobbigt det kommer att sakna alla här uppe men jag måste välja min egen väg att gå i livet, jag måste välja den väg som får mej att må bra, jag måste kunna trivas där jag ska leva mitt eget liv. Jag vet det finns folk som kommer sakna mej då jag flyttar och det känns jobbigt.
Ärligt talat är jag livrädd för att flytta dit ner, jag vet att jag får bo hos min underbara Caro tills jag hittat eget place men jag måste även söka jobb som en galning så jag kan klarar av att försörja mej själv.
Jag känner mej jätta kluven just nu men till åmål ska jag men jag är livrädd för allt som kan gå fel, jag ser tiden framför mej hur Caro tröttnar på mej och kastar ut mej och jag har ingenstans att ta vägen och jag får bo på gatan. (okej den risken är väl kanske liten men vafan de kan hända)
Det viktigaste är ändå att jag får må bra och trivas och Twiggy får mat och motion som hon ska ha för hon sätter sej inte i den situationen själv utan det gör jag och då blir det mitt ansvar eller ja de är alltid mitt ansvar att se till så hon mår bra :)