Man måste se de positiva i de negativa..!

Hemma i åmål igen!
Måste erkänna att de är både bra och dåligt att vara tillbaka.
Jag älskar Andreas och mitt hjärta/mage säger att jag ska stanna kvar här nere medans mitt huvud bara är förvirrat.
Att ha familj/vänner över 100 mil i från en är inte lätt, som man brukar säga "man vet inte vad man har fören man förlorar det" Nu är väl inte fallet att jag har förlorat någon/något men att inte kunna träffa den man vill när man vill gör det jobbigt.
Jag känner mej så himla kluven just nu, jag vill kunna vara på två ställen samtidigt men de går ju inte.
Då jag lämnade norrland höll jag nästan på börja gråta för jag vet att de dröjer ett bra tag till innan jag kommer se alla där uppe igen, men samtidigt vet jag att är det något så har jag dom som ställer upp vad som än händer.
Sen får jag bara nåt att göra på dagarna tror jag att livet kommer bli mycket bättre, jag kommer inte hinna tänka så mycket sen d vi flyttar in till stan (1 mars) så kommer jag få ett mera socialt liv ändå jag inte känner så många här och får jag praktik/jobb kommer jag ju lära känna andra människor.
Nu ska jag bädda rent i sängen sen hoppas jag orka hinna med en längre sväng med Twiggy, min förskylning blir bara värre och värre man har inte tid att vara sjuk de är ju fredag plus att vi ska och titta på lägenheten i morgon sen har jag tid att vara sjuk några dagar sen torsdag kommer Bella hit och då är de fest :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0