En lång väg...
Helgen har varit underbar,
Sa som jag mådde igår har jag inte mått på länge,
sen hade jag en skit trevlig kväll, dock kom vi inte hem fören vi 4 i natt så dom sista timmarna var jag inte allt för pigg :p
Som dom flesta vet/känner till så mår man skit bra en dag så kan man ju drömma om att må så dagen efter, har haft en underbar dag idag med de går inte klaga på, sen kom kvällen, då kom även tårarna, de blev prat om när vi ska åka upp till mej, jag vet att de kostar, jag kan åka tåg, m.m men självklart vill jag Andreas ska åka med, dock vilja jag helst inte åka tåg pga åksjuk hund, har ingen aning om hur hon mår i tåg genom vi inte åkt de och spyr i vissa bilar och jag vill verkligen ha med hon hem.
Men de är inte problemet, eller de finns inge problem utan en enorm saknad av familjen.
De är första gången jag åker så här långt utan mamma och pappa, desutom flyttar jag hit, jag ångrar aboslut inte att jag flytta jag trivs som fisken i vattnet och älskar verkligen Andreas men jag saknar min familj så mycket så de gör ont.
Jag har en lång väg att gå med många hinder att klara av...!
Älsklingsgumman!
Vi saknar dig med här hemma. Jag tror att det är just vetskapen om att Inte kunna se dig och krama dig när man vill som är jobbig. När man är nära så tänker man aldrig på det :)
Att du får hemlängtan är inte konstigt, du tog ett stort kliv direkt. Vilken tur att du är en tuffing! En tuffing som vågar erkänna att det är jobbigt lika mycket som att allt är superbra. Jag tror att det är just det som gör dig så unik och speciell - din ärlighet och ditt stora hjärta :)
Jag är så glad och tacksam att jag fått just dig Matilda till lillasyster för 7,5 år sedan. Du tillför. Älskar dig vännen <3 /Storasyster Malin
