DoNt WoRrY bE hApPy

Hejsan bloggen, snabb uppdatering, katträningen på Tila går framåt har nu hittat knepet så med tiden ska de bli ordning på det med.. Twiggy har de slagit slint på och hon tror hon är valp igen men hon lyssnar på mej men hon har blivit väldigt slamsig men de är ganska gulligt och bjuder på många skratt :)
I mitt liv händer de inte så mkt, som sagt hundarna är mitt liv, jobb och lägenhets biten går trögt men får se var på soc idag så kanske kan börja rulla in lite mera pengar varje månad :)

Ja de var lite snabbt om vad som händer :)

Tänkte berätta lite mera detaljerat om mina flickor.... så varning för hund inlägg ;)

Vi börjar med Twiggy, hon kom in i mitt liv 2009 då var hon fyra månader och ren omplacering, jag betala alltså inte en krona för hon. Men i allafall hon är ju en fyrkosning med väldigt trevliga raser i sej dock en aning envisa, men tiden som gick så blev hon mer och mer lik karelska björnhunden i psyket, hon är en rolig hund som ofta bjuder på skratt, tårar och maktkamp mellan mej och hon. Hon är en social hund men inte överdrivet, älskar hon någon visar hon de tydligt och för dom som inte känner Twiggy bra kan uppfatta hennes "glad" het som farlig för hon är glad på ett lite anorlunda sätt. Twiggy var för mej den bästa första hund man kunde få tror jag, men i Twiggy i händerna på en människa som inte kan hundar kunde de nog ha slutat illa, som sagt jag och Twiggy har maktkamper än i dag men hon är en vädigt trevlig, svårtlärd men totalt underbara då man lär känna hon och vet hur man ska hantera hon :)

 

Nu till Tila, hon kom då in i mitt liv sommaren 2012, då var hon 9 veckor, hon är lite impulsköp men älskad trots det.

Hon är lite pain in the as valp i min ögon, var ju bortskämd med Twig som var väldigt lugn som valp och nu fick jag ett litet monster (eller rättare sagt en "normal" valp). Hon tugga sönder grejer och det fanns en on knapp men ingen of, men det har vi tränat på nu och de går framåt. Tila är en lättlärd, översocial och lite envis unghund nu på 9månader men älskade av alla trots hennes raser. har även nyligen kommit på hur Tila funkar, jag har varit lat då de gäller allmänlydnaden så sitt och ligg har inte tränats så mkt men då jag är förbannad eller hotar med blomsprutan då kan vi kommandorna klockrent ;)

 

Lite snabbt om kärleken i mitt liv, nästa hund får bli en lite lättare ras så jag hinner vila upp mej, två hundar med humör börjar ta kål på mej men jag kämpar på :)

 

 

Nu har de gått för långt, vi tar allt från början så alla kommer förstå.

Allt började med att Twiggy älskade katter det utvecklades vidare till en fixering som blev så pass att hon börja jaga dom, jag arbetade i ca 3 år med att få bort detta, tillslut hade vi kommit så långt att hon gick att ropa fast även då hon börjat jaga en katt, katter inomhuen s var inte längre så jätte intressanta heller och en dag så gör en kompis så allt hamnar på ruta ett, det enda man inte fick göra var att locka på en katt då det fanns en katt och det gjorde de han, åter igen var jag och Twiggy tillbaka där vi började, allt jag kämpade med i 3 år var totalt borta, jag skaffade en valp, Tila, hon var van katter och var totalt obrydd tills hon började bli äldre och insåg att de var ju kul de "syrran" gjorde, jaga katter är kul, inte lika kul tyckte jag att mina två hundar springer till skogs efter en katt, Twiggy gav ju upp jakten då katten stanna eller klättra upp i ett träd i allafall Tila hakade bara på Twiggy. Jag och Twiggy började träna kattfixering igen på nytt inomhus vi hade kommit så långt att katter inne var inte intressant längre och är där så länge inte Tila lägger sej i, Tila har även skapat fixering men jag började i tid denna gång att bryta den och de har gått bra inne tills idag då hon tyckte de var helt okej att äta en katt till frukost, tack gude gud att katten klara sej, jag i chock över beteendet och var helt förstörd, tårarna på väg, jag visste inte vad jag skulle ta mej till jag höll på strypa min egen hund då hon släppt katten jag var så arg! I morgon börjar hård träning enskilt för dom båda, jag hoppas innerligt att detta går att fixa men Tila ska få börja morgonen inne själv med Caro sen så fort hon ser en katt kommer de smälla jag har aldrig tagit ner Tila på jorden än för har ansett de inte behövts jag vill inte missbrukat det men i morgon ska hon för första gången i sitt liv få sej en omgång och de värsta av allt de är inte av "mamma" sen kommer jag och Caro hjälpas åt i några dagar på denna tös, det ska bort man äter inte katter!
Men vill så gärna säga tack till den som förstörde Twiggy för mej så jag fick en valp som tog efter samma beteende som hon och nu har utvecklat det till att bytet ska dö, stort tack du vet själv vem du är och helt ärligt jag skiter fullständigt hur dåligt du mår över detta för de går aldrig få ogjort, du visste reglerna på Twiggy men ändå var du tvungen att prova det! TACK!

3 år åt helvete för ingeting, en hund som vill mörda katter tack vare dej, fy fan!

 

Jag har inte valt de liv jag har, jag har inte valt att må som jag gör. Det är på tiden att jag lär mej acceptera hur det är, jag har försökt länge nu att göra något åt det men jag kommer ingenstans jag är fast i mitt mörker, det är bara acceptera. Jag tar mej varken framåt eller bakåt, det är på tiden att folk får veta hur jag lever, hur jag mår egentligen. Jag orkar inte hålla uppe fasden längre som jag byggt mitt liv är ett skämt, jag är ett skämt! Ingen förtjänar att må så här men jag gör det och nu sitter det säkert folk och läser detta och tänker att han/hon har de mycket värre, jag söker inte medlidande, jag vill inte höra om hur dåligt ni har det jag mår faktiskt dåligt jag med så jag vet precis hur jävla illa det är. Nej mörker nu kommer jag för att stanna jag orkar inte längre....!

 

 

Motivationen till att söka jobb är borta, inget driver mej längre jag vet inte vad jag ska göra mej har nu mailat två jobb så får se vad som händer. Måste hitta en motivation igen...

 

Sen kan jag rekomendera för er där ute att har du inte druckigt alkohol på länge dra inte i dej en och halv vinflaska och massa shotar och tro du inte ska bli jätte full, satan vilken  lördagkväll de blev som avslutades väldigt tidigt jag hade iallafall jätte kul de jag minns sen är ja nog glad ja inte minns resten, utan Caro och Ika hade jag nog slagit i hjäl mej.... Sönder skrapade ben, bula i huvudet och massa små sår och blå märken... De jag minns som sagt var jätte kul sen var de obehagligt dagen efter att jag knappt minns nå så illa har de aldrig varit jag brukar alltid minns hur jag tar mej hem men har inge minne av de alls jag vakna upp i min säng med en spyhink nedanför mej som de var spya i sen fick jag fråga Caro lite vad jag gjort m.m Fast de jag minns då vi hade kommit till stan vad att jag hade för mej vi var uppe på kungsberget och de var där jag ramla och så var de men de är allt jag minns med från då vi åkte till stan.... Ska aldrig mera dricka så mkt de är en sak som är säkert.

Vill även be om ursäkt till Caro och Ika att det blev som de blev men jag hoppas ni kunde skratta åt mej och hade trevligt ändå och jag lovar nästa gång blir de max en vinflaska :)

Jag känner ett tryck över bröstet, de blir svårare att andras, håller syret på ta slut eller är de en ångestattack. Jag får inge luft, varje andetag gör ont. Snälla rädda mej låt mej få andas, låt mej slippa smärtan. Hjärat slår hårdare och fortare, de gör ont i hela bröstet, det går tyngre att andas för varje andetag jag tar. Snart är jag där, snart får jag vara lycklig med, snart blir de lättare att andas, jag slipper känna mera smärta.

Sista smärtan är ändå värst men snart har jag tagit mej igenom yttligare en ångetattack och den har gjort mej starkare än tidigare.

 

"Try me lord, I will only get stronger"

Tänkte berätta lite om mej själv nu, jag är en tjej född 90, dvs att jag blir 23år, redan vid 13års ålder började jag ha värk i mina knän jag gick till läkaren men dom hitta inget fel på mej, jag fortsatte gå till läkare i många år men i dagens läge har jag mer eller mindre gett upp, jag har helt enkelt lärt mej leva med smärta, jag får utskrivet smärtstillande som jag tar "vid behov" då smärtan är som värst. Sen vid 16års ålder (tror jag) åkte jag av min sköthäst och slog till höften så har även problem med dessa men dom har jag åtminstone en förklaring till varför.

Värken jag lever med påverkar inte mitt liv så jätte mkt men givetvis påverkar den livet, då man inte kan ta sej upp ur sängen själv på morgonen för man har så ont, dom dagarna är värst, tack och lov väldigt få. Det finns även vissa dagar som knäna bara viker sej och jag tar mej ingenstans, dom låser fast sej helt enkelt och ibland måste jag be någon dra ut dom åt mej, sen fortsätter då detta att jag får problem med ryggen, hela kroppen hänger ju ihop, ibland kan jag ligga i sängen och helt plötsligt så ilar de i hela ryggraden, jag kan inte röra mej och det svartnar för ögonen, varar oftast bara några få sekunder men väldigt obehagligt...

Detta är snabbt om min värk. Men som sagt läkaren hittar inge fel på mej så jag är fullt "frisk" även dom kvällar då käna har en sån smärta så jag inte kan sova, smärtan går inte så bra att beskriva men tänker er man får en kniv rakt in i knäet sen rör man om lite med kniven, aldrig provat de men skulle kunna tänka mej de är så de känns.

 

Mina psykiska problem har jag aldrig sköt hjälp för men de börjar vara på tiden att jag gör de, mina ångetsattacker blir allt oftare, depressionerna allt längre, inget kan få mej glad då jag gräver ner mej, jag håller igång så mkt jag kan bara för att slippa "mörkret" men kroppen tar så mkt stryk av det så jag får istället leva med värk plus att jag sliter ofta ut mej själv så jag knappt orkar stå.

 

Ja där här ni mej snabbt, om hur min kropp är och ur