Ägare som är less men ger inte upp
Jag har rätt mycket att hinna med nu, jobbar och står i sen har jag två hästar att ta hand om genom att Emma opererat handleden sen har jag två hundar som ska motioneras och tränas. Som jag berättade tidigare har Twig dragit omkull mej så numera använder jag nosgrimma tills jag känner att jag fått mera förtroende för hon igen, inte okej att dra omkull mej vid ett hundmöte. Kan gå med på de mest men då jag åker på backen ska fan hunden skämmas och lära sej nåt av korrigeringen men inte hon, hon lär sej aldrig eller jo de gör hon men hon väljer att inte ta åt sej på saker jag fattar inte vad jag gör för fel. Då man tar i en hund i nackskinnet eller örat på den brukar den ju inse att de kanske inte var så smart gjort att göra de den gjorde men inte Twiggy, hon skulle man lätt kunna sparka lite på, slå lite och sen hoppa på utan att hon skulle ta åt sej att hon gjort fel, som nu vid hundmötet tog jag först tag i kiden på hon och stirra hon blind i ögat sen la jag omkull hon, de märktes på hon att hon skämdes men 2 minuter senare efter vi börjat gå igen så var de som inget hade hänt, jag skämtar inte jag tror jag satt med hon på backen 10-15 minuter för hon skulle slappna av och inse vad hon gjort. Twiggy är en jätte fin och underbar hund jag skulle aldrig någonsin kunna byta ut hon eller sälja hon men jag börjar vara riktigt less på detta att hon aldrig tar åt sej och då hon väl gör de så är de som inge hade hänt några minuter senare..
Jag har provar olika träningsmetoder vid hundmöten i längre perioder och det som funkat bäst är muta med godis, eller mera att hon ska hålla kontakten med mej alltså, att korrigera hon med foten eller göra nå ljud åt hon funkar inte, då vi möter en annan hund blir hon blockerad. Tack och lov har näsan på hon börjat arbeta mera så trycker jag upp en godis i näsan på hon går de ganska bra så länge hon inte börjat "hoppa" och bli allt för tokig.
Då hon gör dom här utfallen skulle jag säga att hon är osäker för får hon hälsa vill hon bara leka med den andra hunden så de är ju inte illa men börjar vara nådigt less, hon kunde väl ha varit en normal hund som lyssnade på korrigeringar med foten men icket..
Någon som känner igen detta problem och har en bra lösning får jätte gärna höra av sej, de känns som jag börjar provat de mesta men jag vet de finns så mkt mera, just nu kör jag med godis men de händer jag glömmer de hemma och då är de kört de funkar inte att leka med hon, de funkar inte att börja srpinga med hon som hon i vanliga fall älskar, de funkar inte att ha hon bakom en då sliter hon bara armarna mer ur led på en, och jag vill INTE stanna upp vid varje hundmöte och tvinga hon att titta på mej jag vill kunna ha en normal och trevlig promenad med min hund.
Så länge vi itne möter nån hund går hon jätte fint i kopplet oftas ett steg bakom mej där hunden ska gå så gå i koppel kan hon.
Har någon tips dela gärna med er, alla tips är välkomna :)
Min Hund Nova är en omplacering. Nu har jag haft henne i snart 4 år men när jag fick henne så var hon otroligt jobbig vid just hundmöten. hon gick till anfall varje gång, lät som en björn och hoppade som en gasell mot den andra hunden, och blev liksom blockad. (otroligt pinsamt) Jag tränade henne varje dag i ca 6 månader (jag var arbetslös)
Det jag gjorde var att rent ut sagt visa henne lite jävlar anamma. Jag tog tag i kopplet och ryckte hårt åt sidan INNAN hon hann bli låst vid att det kom en hund. Jag lärde mig även att läsa av hennes kroppsspråk så att jag han reagera innan hon hann. Jag låg alltid steget före. Jag började även att säga "hej hej vovven" då liksom kopplade hon att det kommer en hund, innan hon ens såg den. Jag använder även min egna kropp väldigt mkt för att korrigera henne. Jag tar mitt knä och knuffar till henne lite lätt över hennes främre del av kroppen (nedanför halsen) och säger "gå fint"
Jag har aldrig brottat ner henne, tagit henne i örat eller i nacken. Utan jag har hela tiden använt min röst och mina ben för att flytta henne åt sidan eller få henne att "vakna till" Jag har även fått lära mig själv att inte bli osäker typ som ( oj, nu kommer det en hund) (shit! 2 stora hundar, ska jag ta en annan väg) etc. Så gjorde jag i början och det kände hon direkt. Och ingen ledare är nervös & orolig, därför fick jag skärpa till mig själv väldigt mycket :) ta tjuren vid hornen helt enkelt :)
Nu är hon en ängel, visst måste jag ha ett extra öga på henne, men det är lätt i och med att jag har lärt mig hennes kroppsspråk väldigt bra. Nu har hon till och med hund komipsar, och hon har slutat skälla ut varje människa ochså ;) det tog mig typ 1 år innan hon skötte sig själv och litade på mig till 100% i varje situation. Otroligt värt att kämpa man får ju en vän för livet som är en alltid lojal :)
När jag tog Nova så var hon ochså bara 2,5 år och då är dom ju "ung & vild" ;) Hon kom även från ett hem där dom slog henne och låste ut henne..:( Men nu hos är hon en väääldigt bortskämd vovve :) men med mycket tålamod går allt :) Kärleken övervinner ju allt :) Lycka till med din vovve, det där fixar du :)
