Ojoj jag lever
Tjenare de var inte igår, jag har väl knappt kvar någon läsare men ja skriver endå :p
Det JAG aldrig trodde skulle hända har blivit verklighet, i februari blir vi 3 💚 (alltså människor, 5 med hundarna) hihi var tvungen.
Det är visst så att då man träffa sin Groda förändras ens tankar och man vill skapa ett mirakel tillsammans.
Den 20e september, är de även 2 år sedan jag träffade Mannen i mitt liv, i år är det dagen vi kommer att få se vårat mirakel växa i min mage 💚
Nu till något helt annat...
Ni som känner mej vet att jag gillar gå emot strömmen, denna gång lärde jag en "kamphund" (Tila) att apportera dummies, kan säga som så att min gamla chef som har avel på apporterande golden blev lite ställd att jag lyckas men med rätt inställning, rätt tränings metod så kan man lära en hund det man vill, de gäller bara att få hunden att förstå de man vill den ska göra. Kan inte påstå Tila är någon stjärna och hon har lång väg kvar, ex att inte någon behöver stå och hjälpa henne ta upp dummiesen, men att lära en hund som inte på något sätt har gener till att på skott sticka in i skogen, plocka en dummies och komma tillbaka med den och lämna den till mej, det tycker ja fan är bra gjort, eller vad säger ni?! :)
Jag är både stolt över mej själv och Tila som har lyckats med detta!
