DoNt WoRrY bE hApPy

Idag hände de som inte får hända, Twiggy stack troligen på vilt! Mitt hjärta stanna en liten stund, efter 30 minuter var hon tillbaka. Hon har visat intresse för de men aldrig dragit i från mej men idag gjorde hon de och fy fan var orolig ja var då min hund inte komme då ja vissla, under hela Twiggys liv har jag haft en speciell vissling på hon som betyder "kom hit och visa dej" och då kommer hon nära tar kontakt sen får hon leka igen men idag kom ingen Twiggy så jag vissla. Någon som har tips på detta bomba mej, jag vill kunna ha min hund lös, så länge vi är i rörelse går de bra för då är hon så mammafixerad men vill kunna ha hon lös på gården med....

Skulle verkligen vilja skriva ett jätte långt inlägg om mitt liv, känlsor och tankar men de finns mycket i min hjärna som aldrig kommer att få komma ut men tänkte dela med mej av lite känslor nu.

Med åren lär man sej att hantera nästan alla känslor mer eller mindre, sorg, smärta, kärlek, hat m.m. Men jag har en känsla som nog kommer ta många många år för mej att lära mej hantera, vet inte riktigt hur  jag ska beskriva den men jag gör ett försök, paniken blir till rädsla som sedan blandar sej med smärtan och jag försvinner in i min egen värld, då väl paniken har börjat går de inte stoppa, jag blir helt blockerad, de enda jag vill är att få komma tillbaka till verkligenheten, slippa smärtan och rädslan som jag bär med mej.....

Hejsan bloggen.

Måste ju berätta om dagen innan jag beklagar mitt liv....

Skit alltså, idag då jag var med Caro på hennes jobb så hade vi Loke och Twiggy med oss, medans vi mocka och höll på med stallsysslor hade Twiggy fått upp spår på en mus, efter en stund säger Caro hon har fått fram musen, ojoj stackarn, jaja Twiggy fortsatte jakten som nu var runt höbalen och Loke började undra vad Twiggy höll på med så han la sej i med och tillslut med sammarbete mellan dom två drev dom fram musen, Twiggy for efter och fick den och kom fint tillbaka med sitt byte men den var inte riktigt död då hon la fram den till mej och Caro så vi vet inte riktigt om de var Loke som tog dens liv eller om de var Twiggy men jag kan inte fatta att Twiggy tog en mus, usch de var så äckligt men så häftig. 

 

Nu ska jag berätta lite tankar innan en äcklig bild på musen kommer in på bloggen...

Ibland önskar jag faktist att jag var en annan person, ni som känner mej tror att jag är jätte kaxig av mej och vågar allt men så är de icket, jag är egentligen världens fegis och har inge självfortroende alls.

Jag vill vara en annan person men samtidigt vill jag vara mej själv, jag vill vara den där personen som vågar allt och inte är så nervös av mej men ingen är perfekt.... Vet inte vad jag vill ha sagt med detta men nu har jag sagt de....

 

 

Attackerna blir allt oftare, kroppen orkar inte falla längre jag måste be om hjälp innan det är för sent!
Jag faller,jag ser inget som kommer ta emot mej, jag faller i tomma intet, jag ser bara mörker snart är jag fast, jag slutar aldrig falla, jag hinner aldrig ställa mej igen, jag faller när ska jag falla så jag inte orkar ställa mej i igen?! Jag orkar inte, jag faller, när ska de få ett slut?! Jag faller men jag vill kunna ramla så jag kan ställa mej igen men de verkar inte ske, jag faller men jag har ingen kaft att ta emot mej med, jag faller och där föll jag i baken med en krossad skalle. Go natt.

 

Dikt eller nå, kalla de vad ni vill men detta är mina tankar och känslor.

Jaktbeteende och katter, nej jag ska inte ge upp men just nu känns allt bara blä, jag orkar inte mera, 3 år tog de med hårt kämpande att få bort Twiggys kattfixering ocn nu är vill på ruta ett om inte värre för nu har hon kommit på hur man kan få igån katterna att springa man kan ju hetsa dom.... suck jag orkar inte.. Nej men kanske om ytligare 3 år så är vi tillbaka till dit vi hade kommit, yey 3 års till kämpande! Som jag inte redan hade nog med saker att kämpa med i livet! Nej fy vad arg, ledsen och besviken jag är på personen som gjorde så vi är tillbaka där vi börja, du visste att man inte fick kalla på en katt då de fanns en men du var bara tvungen! Jag kommer nog aldrig förlåta dej för de här! Jag vet du kommer bli ledsen då du läser detta och jag vet du har dåligt samvete och de ska du fan ha med! Tänk dej själv att kämpa med något så hårt sen förstör en annan person det! 3 jävla år åt helvete med en fixering som inte varit lätt att få bort då Twiggy har mkt jakt i sej, fatta 3år åt spillo bara för du trodde de skulle bli kul! Men hur jävla kul blev de?! Hur jävla kul är de nu du slipper ju leva med de?! Och de värsta av allt att Tila ser hur Twiggy gör och gör lika, hon fattar inte vad dom gör mej så fort hon ser en katt ska hon "leka/jaga" den. Enda postivia jag ser nu är att hon är inte kattelak i allafall och vill döda katten men de hjälper inte, jag är så arg att jag spricker snart och de värsta av allt de är inte ens Twiggys fel att hon är som hon är nu de är ditt fel! Fan vad arg jag är på dej!

Första dagen på en vecka jag inte har några "måsten" och jag är sjuk och tankarna håller på ta över hjärnan. Helt ärligt jag orkar inte må dåligt längre men de är lättare sagt att säga att jag ska må bra nu än att ta de till handling.

Just nu är de tankar om att jag står inte på egna ben och undrar när jag egentligen kommer att göra de?! Jag trivs hos Caro men som sagt tidigare jag vill ha min egen lya och bara tänka på mej själv och vovvarna och till råga på allt är de snart jul, jag är inte allt för ledsen över att jag ska vara kvar här över julen jag har fått en underbar extra familj jag ska få fira den med men tankarna om jag inte vet när jag får träffa min riktigt familj igen och min vänner där upp plågar mej. Nej usch idag är en blä dag....